Archives for category: Mat

Igår bodde vi på ett traditionellt Ryokan i Arima lite utanför Osaka.
Där hade jag planerat in en dag av lyx 😀
Efter lite bökig bussresa (trångt på bussen med vårt bagage och resan tog en stund, inga sittplatser etc) kom vi fram till Arima Station. Jag hade fått instruktioner att ringa när vi kommit dit, ett samtal på knackig engelska (deras, inte min) och de var påväg för att hämta upp oss. 5 minuter senare hoppar det ur en mycket välklädd japan ur en sött liten minivan och rycker vårt bagage, jag försökte ta ena själv men det gick absolut inte.

fiayakuta
Fia i sin gula yakuta Close

Efter en mycket kort bilresa är vi framme. Där möter två nya välklädda japaner upp oss, de har lila klädnader. Vi blir eskorterade till receptionen medans de bär våra väskor.
Fia får nu välja ut den Yukata hon ska bära, de har ett tjugotal olika färg och mönsterkombinationer. Det blir en gul med rosa band.
Sen bär det iväg mot rummet och det visar sig att hissen leder direkt till vårat rum, enda rummet på fjärde våningen!
Rummet är väldigt traditionellt med risväggar, tatamimattor osv. Rummet är nog större än alla våra andra rum tillsammans 😀

Vi blir serverade te på rummet av en jättegullig japanska som gjorde sitt bästa för att förklara allt på engelska. Gick ganska bra.
Den kvinnliga Yukatan var något mer avancerad än min och vi fick ta till lite hjälp från den gulliga japanskan 😀
Efter vi klätt upp oss i våra Yukatas går vi med små steg (i samurajsockor och trätofflor) ner till restaurangen.
Där får vi ett eget rum och förrätten är redan framplockad. Det bli en festmåltid med traditionell japansk mat. Sashimi, inlagda grönsaker, ris, misosoppa, fisk i femtielva olika versioner. Sen kommer de in med varmrätten. Tempura, friterade grönsaker, räkor, fisk och nåt annat mystiskt. Kocken komer in i rummet och tillagar åt oss bredvid bordet.
Redan nu var vi mätta, men det var bara början. De fortsatte att komma in med mer mat, shabu-shabu (fondue) mer fisk och fisksoppa, bläckfisk, ål, små grönsaksrätter, rotfrukter, sötpotatis etc.
Allt är placerat i olika små skålar och fat, vi hade säkert ett tjogotal på bordet i alla färger och former. Sen blev det efterrätt också 😀
Vi gick som Charlie Chaplin tillbaka till rummet.
En hel del saker var umm… udda men jag var ganska duktig och smakade nästan allt 😉

guldbad
Guldfärgat vatten, hälsosamma mineraler eller bara rost? Close

När vi kommer upp på rummet har de bäddat åt oss på golvet med futoner (japanska madrasser). Vi plockade ut lite sake ur mini-baren och njöt av vårat egna “onsen” bad, som stod utomhus, på en av våra två uteplatser. Vattnet var guldfärgat av alla mineraler och kom varmt direkt ur berget.

Efter en mycket god natts sömn var det ner i restaurangen för en lika upplevelserik frukost, också serverad vid eget bord i eget rum. Jag har inte bemästrat lotusställningen än så benen värker efter man suttit vid de låga borden en stund men jag löste det genom at skifta ställning ofta 😀

Efter en fantastisk dag/natt på vårat Ryokan skulle vi vidare till Kyoto, jag frågde vid utcheckningen efter bästa vägen till Kyoto och fick jättebra vägledning. Engelskan var dålig men det ordnade sig då “våran gulliga japanska” ritade bilder åt oss istället, hon ritade tåg, skrev stationsnamn och hur lång varje tågresa var i minuter och vart vi skulle byta.

kyotostation
Kyoto Station Close

När vi kom fram i Kyoto spöregnade det. Vi tåg taxi till hotellet istället för att promenera 15 minuter i regnet med stora väskor. Vi får gång på gång uppleva hur hjälpsamma japanerna är, vi hade inte någon adress till hotellet utan pekade på våran karta var vi ville. Vi hittade hotellentrén på andra sidan gatan och taxichaffisen gjorde en regelvidrig u-sväng rakt över en trafikerad gata och körde nästan in i entrén, bara för at vi skulle kunna kliva direkt in i hotellet och inte bli så blöta när vi klev ur taxin. Världsklass.

Jag har pratat så mycket engelska de senaste dagarna så jag har börjat tänka och drömma på engelska.
Så det är lite svårt att skriva på svenska kväll, när jag först måste översätta från engelska.
Ikväll åt vi riktig japansk sushi, till och med Björn. Det var gott, men mer annorlunda än den svenska varianten. Mer rått. (:
Vi fick sitta ned vid riktigt traditionella japanska låga bord, på små kuddar, och vi fick té och sake serverat till.
Japanska människor är verkligen vänliga, de vill så gärna hjälpa men oftast blir det väldigt svårt med språket, men om man bara ler och säger några fraser på engelska eller japanska så får man oftast det man vill ha och lite till.

Sedan hyrde vi ett privat rum på en karaokebar.
Sjöng Abba och Led Zeppelin-låtar till 2-3 på natten, hittade en taxi och åkte hem.
Allt med våra nya bekanta Jaraad and Alex från Sydney, Australia.
Bra att vi i förväg hade tagit med oss visitkort från hotellet så vi kunde få taxichaffören att hitta hem till oss.

Vi har inga bilder ifrån ikväll, Björn har fått ont i axeln, tror han börjar bli förkyld och han har någon slags inflammation eller ledvärk eller så. Han vill inte bära kameraväskan för det gör så ont då och då. Hoppas att det är en kort förkylning. Nu ska jag gå och lägga mig, klockan är ungefär 5 på morgonen och vi kom nyss hem från Karaokestället. Björn sover nog.
Australiernarna åker hem igen imorgon, vilket är skönt för vi börjar bli för gamla för såhär sena nätter. Så får vi åter lugn och ro och lite struktur till vår vistelse i Tokyo. Men det är väldigt trevligt att utbyta äventyr och historier med någon från andra sidan världen. Tydligen så kan alla djur i Australien döda dig. Tror inte jag har lust att åka dit.
Hoppas ni har det bra i gamla fria Sverige. Japan är the bomb.

Här komer ett lite längre inlägg skrivet av oss båda, har hänt såå mycket sen vi skrev sist.
Idag har vi gått ifrån våra principer och faktiskt talat med folk, vilket ledde till en del oplanerade händelser i vårt annars väldigt strukturerade åkande kors och tvärs.

Ett stenkast från Tokyo station ligger det kungliga palatset, ett jätteområde omringat av en vallgrav och en stor park. Det härliga med tokyo är att alla områden är så olika varandra, här mitt i smeten är ett område som känns luftigt och avslappnat, helt annorlunda mot stressen och trängseln på andra ställen. Härligt.
imperialpanorama

Grönt är skönt Close

bochfimperial
Snyggaste turisterna Close

På vårt hopplösa försök att ta oss in i Tokyo Imperial garden (det verkar som man måste ansöka i förväg att få komma in) så mötte vi andra som verkade lika förvirrade som oss.
Två amerikanska turister som hade riktigt bra koll på våra finaste svenska traditioner, glögg och kräftor.
De hade inte lika bra koll på tokyo, men vi sällskapade till Imperial Hotel för att uppleva en té-ceremoni. Tyvärr var vi för sent ute. Två floppar på en dag var lite mycket för oss, så vi åt lunch tillsammans, upplevde Sony Building där ingenting egentligen imponerade mer än Rolly, och åkte slutligen hem.

Hem är numer en annan stadsdel, Kuramae, en väldigt lugn del av Tokyo som det verkar.
K’s House är mer ett vandrarhem, med en trevlig lobby där jag sitter nu på gratis wifi.

Björn åkte iväg en sväng till Akihabara för att titta i någon 10 våningar stor elektronikbutik.
Under tiden satt jag kvar på vandrarhemmet och läst lite AI programmering för att inte missa alltför mycket av kursen.
Jag talade med två Australienare, och vi bytte äventyr.
När Björn kom tillbaka såg han nästan död ut av utmattning. Vi bestämde oss för att äta middag med Australienarna, så vi gick ut och in på första bästa restaurang vi kunde hitta.

wien
Supertrevliga japaner Close

Det visade sig vara en europeisk restaurang med det klyfftiga namnet Wien & Wein, med saker som schnitzel, korv, italiensk skinka, pasta och mycket vin på menyn, som lyckligtvis fanns i en hemmagjord engelsk version.
När vi hade beställt mat, så kom ett gäng druckna medelålders japaner in och in med dem gled också en kostymklädd musiker och de plockade fram ett piano och mikrofon och ett mycket väl använt häfte med låttexter.

Japp det var karaokedags! Fia framförde en mycket vacker “happy birthday” och fick mycket applåder. Ägarna förstod att det var min födelsedag och de blev alldeles till sig.
Jag fick en födelsedagsresent och hela sällskapet bjöds på vin och shochu (japansk sprit) samt en hel del extrarätter. Sedan åkte allas kameror fram och alla fotade alla.
Australienaren sjöng en tydligen mycket känd australiensk sång, som jag inte kan namnet på, och de förfriskade Japanerna sjöng diverse ballader och kinesiska visor. Hemskt fint.
Ägarna (Mor och son) kunde ingen engelska, men en av stammisarna kunde lite så han fick tolka. Det var en suverän stämmning. Japanerna är helt otroligt trevliga.

ausie
Glada människor Close

Efter detta gick vi tillbaka till Hotellet, förbi en Lawsson (Seven Eleven klon), inhandlade lite mer förfriskningar som vi avverkade på våran balkong på rummet. Australiensarna var mycket trevliga så timmen blev ganska sen. Björn är lite umm… trött idag 😀

//Fia & 28åringen

Så sitter vi återigen på rummet efter en lång dag. (Det regnade hela dagen, men trots det så var det fruktansvärt varmt).
Till frukost åts currynudlar och ris, ja det är mystiskt att äta ris till nudlar, men jag har lärt mig att uppskatta riset i japan.

kappabashiteacup
Balkong-kopp Close

Vi har varit i kitchen ware town, som är en lång gata där de bara säljer köksprylar. Trodde aldrig gatan skulle ta slut när vi väl gått en bit in på den, och längs trottoarerna spelas en kort jingel i dansbandsstuk “Kappa-Bashi” som tydligen är namnet på gatan (eller området, eller köksprylarna, det är lite oklart). Så när vi kommit så långt på gatan att vi har lessnat så känns det inte särskillt värt att gå hela vägen tillbaka, så vi irrar bort oss i något som liknar bostadsområden. Med min suveräna intuition (och lite hjälp från gps’en) så hittar vi till Tokyo Metro, tunnelbanan.

Därefter går vi runt i en gigantisk leksaksbutik i Ueno, och shoppar souvenirer en stund. 6-7 våningar med olika teman på varje våning. Jag förstår att ni är avundsjuka.

Shibuya, som är ändhållplatsen på vår tunnelbanelinje fast åt andra hållet, var vårt nästa resmål.
Allt är mest som en suddig neonblinkande dimma därifrån, men slutligen kom vi hem med åtskilliga kassar, oändligt mycket fattigare och mätta i magen av någonting som jag gillade hemskt mycket men som Björn inte verkade så imponerad av.
Någon slags stark tofu i soja och grönsaker, väldigt hett.

shibuyacake
mmm sakura mushi cream Close

Vi bestämde oss för att testa japanska bakelser, Björn fick en stor brun sockerkaka med en ekorre på. Den innehöll någon slags smet som smakade oboy, och den var tydligen väldigt värd.
Jag fick en liten rosa klump. Som hette mushi cream, med smak av sakura (som efter vad jag har förstått betyder blomma, och ja det är mycket konstigt att äta ett bakverk som smakar blomma). Föreställ dig seg slemmig mandelmassa med fettfri kall glass innuti. Ett tag funderade jag på om det var en slags tvål jag hade fått.
Det tredje bakverket vi testade vill jag inte ens kommentera. Kan nöja mig med att tala om att de hade mosat en potatis, blandat med ägg och kylt en stund.

Började dagen med att åka in till Akihabara även känt som “Electric Town”. Här finns allt som har med elektronik att göra, datorer, kameror, leksaker, belysning etc men även serier/film/tidningar/manga osv
Bra priser på spelkonsoler och kameror noterades. Här finns både nytt och begagnat.

gorilla
Ja det är en stor gorilla på huset i mitten Close

Japanerna verkar gilla att samla, häften av affärerna hade plastfigurer i alla dimensioner, ungefär hälften var robotar och monster och den andra hälften var hjältinnor i bikini eller annan lättkläd utstyrsel. Dessa är plockade från serier/spel/filmer. Lite skumt att samla på plasttuttar tyckte vi, men japanerna är väl inte ensamma om det beteendet 😀

harajuku1
Ute på gatorna gick det ok, inne i de små butikerna var det värre Close

Efter frukost/lunch på MOS Burger åkte vi vidare till Harajuku.
Det har varit mycket folk överallt där vi varit i Tokyo men idag var klart värst…
Harajuku var “smockat” med folk och kombinationen med mycket folk och små butiker gjorde en lite matt… Var inne på KiddyLand, 6 våningar med leksaker, där fick man inte många centimeter för sig själv 😀

Lunch/middag åt vi på en “Amerikansk” Pizza restaurang, tror dock inte amerikanerna har bläckfisk på sina pizzor… eller pizzor med kokossås, marshmallows eller soya.

Ni som precis har köpt eller tänker köpa en Toyota, kan ni slå min “deal”? Fick en Prius för 35 kronor. prius

Japp, radiostyrd bil i byggsats för 35 SEK Close

Idag har vi lärt oss att japanska solfjädrar, upprepade bugningar, välklädda japaner, billiga leksaker samt mystiskt kött inte är en myt.
Personligen gruvar jag mig för att äta trots att magen kurrar. Till lunch fick jag någonting som såg ut och smakade som en blandning mellan tunga och råttkött. Eller varför inte båda delarna. Hu )= Men det var prisvärt, 750 yen = 43,50 sek.

Nåja, dags att ta mod till sig, såg att vi gick förbi ett McDonalds förut.. det kan inte bjuda på lika många överraskningar

Vi såg en dimmig vy över tokyo från Tokyo Metropolitan Government Office idag. Lite mer sikt och vi hade sett Mt. Fuji bättre, vi fick nöja oss med en skugga långt bort. Men ståtligt!

northtokyoview

Vy över stan Close

Man har ju en särskilld bild av saker och ting, förväntningar, fördomar etc. Har förövrigt fixat internet på rumet nu så åäö är tillbaka 😀 Sitter med F’s bärbis.
Saker vi redan sett och gjort:
Masor med Nintendo DS, “vuxna kvinnor”‘ som spelar på tåget etc.
Pojkar i skolkostym och flickor i korta skolkjolar.
Japaner som använder munskydd, redan på planet.
Lost in translation, åt middag igår på ett ställe nära Hotellet, de pratade ingen engelska över huvud taget, vi bara nickade och såg glada ut så fick vi panerade och friterade fläskkotletter med ris, kålsallad och soppa. Mumsigt. Var 23 grader vamt på kvälen när vi gick tilbaka till Hotellet, ja det är sommar här 😀
Lost rent almänt, förskte hitta till Hotellet, gick ganska bra men var tvungen at ta till GPSen 😀
Tappat dygnsrytmen, vaknade kl 01:15 på natten idag och trodde jag sovit färdigt. Fia vaknade sen kl 03:00 och trodde det var morgon.

Nu ska vi försöka hitta lite frukost, ladda på våra SUICA kort och sen ta oss in till “city” blir nog Ginza, Shibuya eller Harajuku.