Här komer ett lite längre inlägg skrivet av oss båda, har hänt såå mycket sen vi skrev sist.
Idag har vi gått ifrån våra principer och faktiskt talat med folk, vilket ledde till en del oplanerade händelser i vårt annars väldigt strukturerade åkande kors och tvärs.
Ett stenkast från Tokyo station ligger det kungliga palatset, ett jätteområde omringat av en vallgrav och en stor park. Det härliga med tokyo är att alla områden är så olika varandra, här mitt i smeten är ett område som känns luftigt och avslappnat, helt annorlunda mot stressen och trängseln på andra ställen. Härligt.
På vårt hopplösa försök att ta oss in i Tokyo Imperial garden (det verkar som man måste ansöka i förväg att få komma in) så mötte vi andra som verkade lika förvirrade som oss.
Två amerikanska turister som hade riktigt bra koll på våra finaste svenska traditioner, glögg och kräftor.
De hade inte lika bra koll på tokyo, men vi sällskapade till Imperial Hotel för att uppleva en té-ceremoni. Tyvärr var vi för sent ute. Två floppar på en dag var lite mycket för oss, så vi åt lunch tillsammans, upplevde Sony Building där ingenting egentligen imponerade mer än Rolly, och åkte slutligen hem.
Hem är numer en annan stadsdel, Kuramae, en väldigt lugn del av Tokyo som det verkar.
K’s House är mer ett vandrarhem, med en trevlig lobby där jag sitter nu på gratis wifi.
Björn åkte iväg en sväng till Akihabara för att titta i någon 10 våningar stor elektronikbutik.
Under tiden satt jag kvar på vandrarhemmet och läst lite AI programmering för att inte missa alltför mycket av kursen.
Jag talade med två Australienare, och vi bytte äventyr.
När Björn kom tillbaka såg han nästan död ut av utmattning. Vi bestämde oss för att äta middag med Australienarna, så vi gick ut och in på första bästa restaurang vi kunde hitta.
Det visade sig vara en europeisk restaurang med det klyfftiga namnet Wien & Wein, med saker som schnitzel, korv, italiensk skinka, pasta och mycket vin på menyn, som lyckligtvis fanns i en hemmagjord engelsk version.
När vi hade beställt mat, så kom ett gäng druckna medelålders japaner in och in med dem gled också en kostymklädd musiker och de plockade fram ett piano och mikrofon och ett mycket väl använt häfte med låttexter.
Japp det var karaokedags! Fia framförde en mycket vacker “happy birthday” och fick mycket applåder. Ägarna förstod att det var min födelsedag och de blev alldeles till sig.
Jag fick en födelsedagsresent och hela sällskapet bjöds på vin och shochu (japansk sprit) samt en hel del extrarätter. Sedan åkte allas kameror fram och alla fotade alla.
Australienaren sjöng en tydligen mycket känd australiensk sång, som jag inte kan namnet på, och de förfriskade Japanerna sjöng diverse ballader och kinesiska visor. Hemskt fint.
Ägarna (Mor och son) kunde ingen engelska, men en av stammisarna kunde lite så han fick tolka. Det var en suverän stämmning. Japanerna är helt otroligt trevliga.
Efter detta gick vi tillbaka till Hotellet, förbi en Lawsson (Seven Eleven klon), inhandlade lite mer förfriskningar som vi avverkade på våran balkong på rummet. Australiensarna var mycket trevliga så timmen blev ganska sen. Björn är lite umm… trött idag 😀
//Fia & 28åringen
Oj vad spännande kul ned variation, Grattis Björn så här i efterhand. Det verkar kunna hända allt på er resa. Jasså du sjunger oxå Fia, oanade talanger. Det är bara att njuta Björn. Hoppas att ni inte fryser det gör nämligen vi det skulle komma snö under dagen här i Norrland.
Ni ser ut som vanligt så jag tror mig veta att ni har det bra.
Kram till er båda Tomas & Bitte
Med åldern kommer baksmällan! 😉
Låter som en bra födelsedag, och lite ledsen är jag allt att jag missade fias karaoke.
kram kram!