Det går färjor här så vi köpte biljett i en liten maskin, gick ombord i en liten båt och åkte ut till en liten ö. Havet doftade salt och stora rovfåglar gled runt på himmelen och spanade.
Dussintals små öar skymtade förbi, där endast fåglar och krabbor lever, och vid horisonten i blågrå regnton ser vi Fukuoka – men någon sol måste nå genom molnen för guldkupolen skiner.
I byn på ön Shikashima bor det främst pensionärer och fiskare kom vi fram till, och vi skulle lätt kunna bosätta oss här när vi jobbat färdigt. Många välskötta trädgårdar och fiskebåtar.
Vi hyrde cyklar och tog oss runt längs strandvägen, i mitten av ön fanns stora berg, men det var såna branter för att ta sig upp så vi undvek dem. Björns växlar var trasiga, men eftersom han kan typ allt om allt så löste det sig, tur att jag hade tagit med en handservett från hotellfrukosten.
Ida, har du och Adam flyttat hit möjligtvis?
Längst ute på den nordligaste spetsen av ön finns en liten resturang, nedervåningen var helt full så vi fick ett privat rum på övre våningen, med utsikt över havet.
Där serverades kallt grönt té och en svalkande handduk. Vi beställde Best Setto och Second Best Setto som visade sig vara en handfull rätter från havet. Sashimi, Zakane, Miso, Ebi. Vi undvek skickligt att beställa in havssniglarna, för de har vi ätit förut även om den gången så var de helt råa – dessa var grillade i sina skal.
Det är alltså hit som du skall åka om du vill sitta och titta in i evigheten.
Det blev en hel del photo ops alltså.
Och så fick vi se många många storfåglar på nära håll.
En kyckling-ramen och en bourbon gingerale/citronsoda hibaru (highball) i underground Fukuoka innan det är sovdags igen.
Hej så trevligt att se här regn och rusk