I två dagar nu har vi legat i turkost vatten och snorklat järnet bland fiskar i tusen färger.
Med 50+ sunblock över hela kroppen har vi klarat oss bra från solen, Björn är lite röd.
Ca 29 grader idag, strålande sol, men det var väldigt behagligt eftersom det blåste mycket från havet.
Jättestora fiskar längst ned på botten, som följde en hungrigt med blicken, och jättesmå fiskar uppe vid ytan, som inte alls verkade rädda av sig, utan nibblade på björns finger så han fick ett litet sår. Men det var självförvållat eftersom han sträckte ut fingret som om det var mat.
Stora stim förförljde oss, och det var onekligen otäckt ibland så man var tvungen att simma fort som attans till stranden och gömma sig en stund. De kom ju så nära.
Korallerna var mest torra, men vi hittade några som fortfarande levde.

En dag gick vi och köpte lokalt bakade muffins, och damen som sålde dem spretade på armarna och lät som en fågel och pekade mot himlen, så vi blev lite misstänksamma och undrade om det var meningen att vi skulle mata fåglarna med dem.
Fast de var ju så goda.. Vi var tydligen ganska dumma, för när vi kom tillbaka från ett dopp så var hela påsen borta trots att vi hade gömt den väl under stolen. Vi misstänker att de där muffinsarna är fåglarnas bästa och att de håller koll på oss turister som inte låser in dem någonstans. Ledsamt, för det var ju så goda.

Den första dagen var vi på ön Tokashiki, där vi hittade en man som körde oss till andra sidan ön där det fanns en fantastisk strand.
Den andra ön, hette Zamami. Där vi tog en buss till en strand som var om möjligt mer fantastisk. Klart turkost vatten och vit mjuk sand med vackra snäckor längs med stranden.
Vi fotade mycket fisk under vattnet, men de bilderna tar sin lilla tid att framkalla.

Det finns ingen som helst risk att bli lurad på pengar eller bestulen här.
Kanske i så fall av en annan turist, men aldrig av en öbo.
Vi köpte en bussbiljett tur/retur idag och fick det som de kallar “setto”, hela settet, allt de har att erbjuda, vilket idag innebar en dush efter badet.
Vi dushade aldrig utan åkte direkt hem, och när damen i kassan såg det så skyndade hon sig att betala björn mellanskillnaden. Vilket vi kom överens om aldrig skulle hända i sverige. Inte ens om man tjatade och bad.
Köpt är köpt.

Imorgon ska vi flyga tillbaks till fastlandet, närmare bestämt Osaka. Vi kommer nog frysa, det är bara 19 grader där (;

… och det är en väldig omställning för två nördar som oss.
Jag har som vanligt druckit för lite, så jag däckade i sängen efter festivalen, och Björn hade svårt att få liv i mig igen.
Just det, vi var på en jättestor dragkampsfestival idag, den höll på i flera timmar, i het fuktig luft, så det var väldigt skönt när det började regna.

På flygplatsen åt vi bentolådor! Jag åt risrullar och Björn åt en massa smårätter med grönsaker och ris.
När vi klev av tåget från flygplatsen Naha på Okinawa, frågade vi efter vägen till vårt hotell, och fick hjälp att finna den av två öbor. Efter vi blivit av med bagaget gick vi och åt lunch alla fyra. Jag beställde två rätter för jag var så hungrig. Nudlar med grönsaker och omelette med korv, fast på japanskt vis.
Björn åt en hel fisk med grönsaker till. Han verkade väldigt nöjd.
Som han själv säger “det här var det näst bästa jag har ätit här efter mcdonalds”. Skäms Björn!
Till det drack vi iskalla mango/guava-juicer.

Haaiia! Close

Efter lunchen gick vi till andra sidan av stan där flera tusen människor var samlade för den årliga dragkampen.
De hade uppvisningar och bankade på trummor och bjällror och snurrade och skakade stora bambupålar dekorerade upptill tills det snurrade i huvudet.

Så började dragkampen, med ett hemskt stort rep kanske en meter i diameter.
Alla som ville fick delta, vilket var i stort sätt hela publiken, flera tusen.
Östra biten av vägen mot västra. Det var med all sannorlikhet deras största väg vi höll till på.

Vi stod på västra sidan, och det såg mörkt ut ett tag, men så började folk koordinera bättre och vi drog hem segern!

Efteråt tog folk fram knivar och lootade repet för att få med sig en souvenir

Vi avslutade dagen med en buffé där man fick grilla sin egen mat. Det var trevligt, och stämningen här på Okinawa är helt annorlunda än i Tokyo. Man hörde nästan aldrig någon prata högt i stan, här är det tvärtom. Folk verkar ledigare här också.

Grym sign i Hakone Close

Ja, idag spenderade vi dagen långt utanför stadens gränser, med natur och mycket utrymme. Nu är vi alldeles för trötta för att orka stanna uppe en minut längre, så ni får hängivet vänta till imorgon på vår berättelse.

Nu hade jag tänkt skriva hur nervös jag är, men ändrade mig i sista sekund, fy så omanligt.
Jag är väl inte nervös, pft!
Flyga, jag har ju alla mina leksaker med mig, fast jag som någon påpekade är på väg till det stora leksakslandet, så resan ska nog gå bra.

Jag återkommer när vi har landat.

Jag har en aning pre-resfeber. Det kommer jag fortsätta ha tills veckan innan, då kommer jag att få riktig resfeber. Man får nog slå ned mig men en sån där stor gummihammare för att det ska gå lättare att leva med mig.

B har varit duktig med sidan, jag är glad att den fungerar i Firefox nu. Kick ass.